Lossa den sorg som är
en tvåhjulig trehjuling,
ett skrapsår på sommarens knä. 

Gå genom stålbadet,
över smärttröskeln
mellan jord och ljus. 

Bland dessa beniga stenar,
dessa avgnagda naglar,
ska jag sjunga din fågel. 

                 * * * 

Tingen träder fram,
kopplar ändpunkter
och underverk, utan magi 

och ett fjärran ifrån
där horisonten böjer
sin jord till ljus. 

I dessa kronor av grönt,
ur denna korg av frukt,
ska jag sjunga din fågel. 

                 * * * 

Dagning som inte skyler Gud
kommer på blonda tassar.
Fyrtiosju årtag i sången 

där munnen lovar
det ögonen säger:
Ro mellan jord och ljus! 

Över detta hav häller solen,
sprängd av glädjen, skimmer.
Så ska jag sjunga din fågel!