En vit fet kanin
bodde i ett
smyckeskrin

där han
sedan länge
inte alls
fått plats

hur han än
sparkade
och tog sats

han drömde
om att vara
liten han

en strapatsrik
dröm
mer falsk
än sann

som gjorde
honom
både trött
och sliten

ju mer han
drömde
med hjälp
av spriten

ju mer han
glömde

ju mer han
gömde
sig i fett

desto svårare
att få plats
och känna sig fin

du har det
inte lätt

sa trätobroder Mats
påstruken även han
som ett svin

av tvetydig alkohol

när han lämnade
sin toalett

snubblade på
en låda

skål
och skåda

jädrar
och anåda
sa han och log

den här lådan
var fin nog
till en fet
kanin

så lämnade
hans vän
sitt smyckeskrin
så sött
och flyttade in
fick ren gardin

snart kände han sig
normal igen
nästan vuxen

men skör
som av porslin
det rår han
inte för
kan ingen klandra

kaniner dör
precis som andra

och har han
inte dött
han lever än

kaninen