jag kryper på tårna
jag smyger och dånar
så högt och så stumt
här mitt i detta rummet
så att ingen nånsin mer ska få höra
just allting som sagts
allt det som jag vill
och det som precis just nyss hände
någonstans här i rummet
överallt... där jag kryper på tårna
för att bäva och dåna
för att få höra...
och kyssas så omöjligt tyst.
för att nånsin få veta
om dom andra just har hört
allt det som jag själv...
om dom snart kanske sagt
till bara någon alls
vad som jag själv
precis just nyss
eller kanske en annan gång
hade viskat
detta omöjligt lilla
ändå mera än allt

och om dom nånsin vet om
detta ofattbara stora
vad som nyss hände
här i detta rummet

eller om även detta
bara är en skugga
av någonting helt annat
som jag bara delar med mig själv
och snart även med detta rummet

(där jag kryper fram på tårna)