Mellan ringsignaler och röksignaler
Mellan ringsignaler
och röksignaler
hör vi oss själva tala
på stora avstånd
i dimmor och skuggestalter
i sprakande lurar
i himlar av nedfrysta stjärnor
och växande tystnad
Mellan röksignaler
och ringsignaler
hör vi oss själva tala
bakom dörrar
genom väggar
inuti mörker
bakom gränser
som ingen kan nå till
efter natten
i ett vägskäl
med miljoner tvivel
och ett enda svar
på vad vi visste
Och just vart...
vi är på väg
så snart igen
en annan vecka
ett annat liv
med efterskalv
~Deja nu~
bland så många
förlorade dagar
var har vi varit
vem var vi då
på den andra sidan
om den natten
Vilka var ljusen
vem var dom tysta
i den dimman
hur kunde vi höras
utan ett språk
som någon kan förstå
Var det med skrik
eller med tystnad
skuggor eller ljus
från halva dagar
händer framför händer
med flera år
till varandra
som målar dagen
på tomma väggar
i tysta fönster
i ensamma ögon
sent om natten
den sista timmen
i universum
den sista dagen
när våra liv
ännu fanns
för att besvara
för att teckna
någon slags framtid
i livets tystnad
ur en dimma
Mellan ringsignaler
och röksignaler
hördes någon tala
kanske var det vi själva
kanske var det du
kanske var det jag
som stod kvar
med trasiga vingar
svarta av tvivel
i en dimma
av mörker och tystnad
så målade vi livet
på fel sida
om våra kvällar
med helt andra ord
än dom vi visste
så besvarade vi
den enda frågan
vi hade kvar
till varandra
Och som i ett eko
tillbaka
till oss själva