Ut vällde de utan förbarmande
barndomsminnena, samvetet,
bristen i kassakistan,
drömmarna från omognadens tid
då det fortfarande fanns en framtid
att slarva bort.
Med åldern blir man försiktigare, ångerfullare,
snålare
medan synen skärps
och man gräver gropen där
livsresterna töms, där det
spirar på nytt och slår ut i
frisk saftig grönska
likt en ny generation.