i snöfältsvärlden

befinner jag mig

kängorna

en smula nedsjunkna

i kylan

mer eller mindre

övermannad

av allt det vita

i en plötslig ansats

till vind

blir tanken en drake

och följer allt högre

lämnar

det närvarande

tar lövsprickningen

med in i nuet

vidgar längtan till visshet