Återspeglingen var egentligen oftast väldigt märklig.
Det var ju människa jag var, inget annat.
Väl?
Det jag fick se var något annat.
Något helt annat.
Men det anade jag inte förrän senare.

Därför insåg jag inte förrän alltför sent att kursen var direkt mot förintelse.
Det skulle ju visserligen hända men inte på detta sätt.
Jag letade fram de gamla kalkylerna och beräkningarna, justerade några siffror och korrigerade några formler. Gjorde därefter snabbt en bedömning om var kraschen skulle ske. Den blev inte alltför exakt.

Min gamla plan var enbart till för att kroppsligen klara mig om en sådan här situation skulle dyka upp.
Nu skulle jag få se om de nya beräkningarna räckte till ens det.
Gjorde en sista sväng genom farkosten.
Noterade knappt min snart gamla värld och trygghet.
Allt skulle ju snart gå förlorat.
Spände därefter fast mig och blundade.

Och hoppades på något helt annat.