Vår leda den blev till ett damoklessvärd.

Vi skildes vid vägskäl nånstans i vår värld.

och nu vi allena får styra vår färd.

Jag väljer egenkärt enklaste vägen,

du trummar på både flitig och trägen.

Tvåsamhet som enbart finns för att finnas

tjänar man bäst på att fortast kvickt mista.

Vårt öde stod länge bland stjärnorna skrivet,

men jag skall för jämnan, ja, dagligen minnas

ditt namn som jag fordom i barken sågs rista:

Kvintetten av bokstäver bildade Livet.