Har hyrt in mig på ett pensionat
ganska nergånget men med bra mat
och i rummen blekta handmålade tapeter
en doft av 1920-tal.
Har ett bord i ett hörn av matsalen.
Konferens.
Vill försöka ta tag i mina problem.
Samtalet tog fart redan första kvällen:
"Förra gången vi sågs, i januari, mådde du inte så bra.
Hur har du det nu?"
Jag ser mig själv där jag sitter på andra sidan bordet
ansiktet bekymrat fullt av omsorg.
"Ja, jag är ju litet äldre nu, säger jag,
och det händer saker med min kropp.
Jag hör och ser sämre och muskler börjar förtvina,
kläderna blir större och gamla vänner försvinner."
"Jo det förstår jag men hur har du det med pengar?"
"Pengar! Varför frågar du om det? Jag har så det räcker!"
"Ja det förstås. Men klarar du av att ha det så gott ställt?"
"Nej hör du! Jag har bjudit dig hit för allvarliga samtal
och du vill tala om pengar."
"Jag förstår att du kan finna det obehagligt
men du lockade mig med löfte om uppriktighet.
Du har alltid svävat omkring och pratat om empati och människokärlek
samtidigt som du hela tiden tänkt på dina pengar. Och jag undrar
är det fortfarande likadant? Du är slug och beräknande
vare sig det gäller en gåva till en idrottsförening eller en donation till Cancerfonden. Har du någon gång känt givandets glädje? Det utvecklar."
"Nej vet du vad! Har du kommit hit för att vara det påhäng du alltid har varit
så kan du lika gärna ge dig iväg."
"Det är lätt att säga men vi är bundna till varann du och jag
så vi får dras med varann ännu några år.
Så hur är det nu med pengar?"
"Nu är du oförskämd! Vet du hur mycket jag skänkte bort förra året?"
"Jo då, jag vet. 125 tusen men bara till mottagare som noterade ditt namn officiellt med siffror och allt. Du kom i tidningen, kom upp på
donationstavlor och så vidare. Tänker du bli politiker
eller Greninge IF:s nye ordförande?"
"Så vad är det för fel med det då?"
"Inget alls. Men jag tänker på dig. Du måste försöka sätta mottagaren i centrum och inte dig själv. Har du upplevt det någon gång? Att glömma dig själv?"
"Det här är ju banalt, barnsligt och hör hemma i söndagsskolan. Har du inget bättre att komma med än att spruta sanningar som genom en slang så…"
"Har man sett! Ett litet erkännande ändå!
Det här kan kanske bli något. Lovar gott för vår konferens.
Nu ska vi smaka på desserten."