~~*~~

Jag står i blåsten på främmande strand
söker med blicken min vän

Han som aldrig kom igen...
Tårar faller i hav...

Timglassanden bränner som igår...
i Själen har jag båd ärr o sår

Hjärtat flämtar i bultande nav...
invid björkens vårdroppande sav...

 
Tidvattnet på redden häver enslig båt...
Jag önskar jag hade sagt förlåt...

men jag hoppas o tror på Kärleken
kanske vi kan vända... Tiden... igen...

Ohhh...

låt sanden rinna åter i sin vas
hela det som gått i kras

Jag erkänner att jag gjorde fel...
Jag ville Dig ändå...
bara så innerligt väl...

Lägger mig ner på stranden nu
o lyss till vågornas rytmiska sång

De ropar kom till oss igen...
låt oss bära Er... som då en gång...

Låter min klänning fyllas av Havsbrus
o skum...
låter mig gungas salig mot min dröm

Mötas av Dina armars famn...
Den gör mig mjuk... den gör mig varm...

Hettan i en innerlig kyss...
precis som den som fuktade
mina läppar nyss...

Då sluter vi oss ömt... Evigt i varann
Våra kroppar glöder... som de en gång brann

Min Älskade... Jag är nära nu...
o en dag ska jag åter bli Din fru...

I Himlen svävar vi in...
där jag för alltid får vara
Din... Din... Din...!

Ohhh... låt denna stormpiskade dans
få bli en Evig seans...

sedan sluter vi åter varann
tvenne hjärtan som brann...

i sången som aldrig tar slut
Njut... Älskling... Njut...!

 
Höga vågors blöta grav...
döljer djupet där vår längtan gick i kvav...
långt där nere vilade Jag o Du...
Tack för allt du gav...

men nu har vi islossats till ett Vi
all vårlängtan bubblar upp fri...

som fågel Fenix flyger den opp
med lysande fjädrar i topp
på vår helade förenade kropp

Flyger mot Solen som brinner...
in i dess Korona o sedan försvinner...

men en dag vi alla återuppstår
när Solen andas varmt o det blir Vår...

Blommar vi som törneknoppar uppå strand
glömmer all tid som bara försvann...

Doftar ljuvt av Evighetens ros
den som i Hjärtat vävs

plockas o bebos...

Min vän...!

Sen...!

Igen...!

Vi lyfter...!

   ~~*~~

© Bo Himmelsbåge