Min käre Valentin!
Säg, vart tog du vägen?
Du ville ej va´ min.
Fast, jag var enträgen!

Du va´ den sötaste
bebbe jag dittills sett.
Den da´n, den blötaste,
som Ödet mig berett !!

När jag förstod att jag
aldrig dig skulle få,
förmörkades min dag --
å jag brast ut - i gråt !

Det kändes som ett svek.
Ej hjälpte argan list!
Trodde, genom din Lek, ---
att jag min Framtid mist!

Jag såg på din frilla,
att du gjort henne glad!
Polletten, den trilla´
ner i denna Ballad ..

Ni kände, nog, Lycka
i många, långa år !
Sig en Make knycka, --
är ingen metafor !

Vill inte mer tjata
om lirar´n Valentin.
Du på Mammas Gata
går, å är -knappast- min!

De Yttersta Tider, -
kommer med Sol & Vår !
De Otrogna strider, -
- å mot Undergång -- går !