Måndagen den 13 februari 2017, gjorde jag en dagsresa till Mariehamn. En resa, dels för att koppla av och komma bort från instängdheten i lägenheten, och dels för att ”bunkra upp”, d.v.s. inhandla ett antal boxar med rödvin. Jag har nämligen tagit som (o)vana, att nästan varje dag, dricka halvannan dl rödvin till lunch. För mig är nämligen lunchen är nämligen den måltid, vilken jag betraktar huvudmåltid under dagen. Och då blir det en rejäl hemlagad varm måltid, med fiskrätt varannan dag.
Nåväl, efter att ha fått hjälp att komma upp i permobilen, bytt kanyler i halsen och skött hygienen, satt jag tillsammans med mina två hjälpare vid tiotiden på morgonen på plats i färdtjänstebussen. Väl påbyltad och ordentligt fastspänd anträddes så resan till Kapellskär. Det var en solig och i alla avseende fin februaridag med en temperatur vid avresan på cirka noll grader. Vi embarkerade Viking linjens Rogella. Tog som vanligt hissen upp till däck 6 och installerade oss. D.v.s.. kopplade in respiratorn på fartygets elnät och tog blodsockerprov och en spruta insulin. Det var nämligen tid för lunch. Tyvärr hade buffén för dagen inte den goda inkokta lax med citronsås, som de brukar ha, så jag valde köttbullar med potatismos, broccoli samt ättiksgurka. Till dricka delade vi på en liten flaska rödvin från Torres. Ett vin, som jag dock bara läppjade på, eftersom jag fann det mest ha en smak av svag saft. Drack i stället därför ett halvt glas finskt lättöl. Resan gick bra. Dags för kaffe och wienerbröd.
Framme i Mariehamn, lutade jag mig tillbaka i stolen och slappnade av, medan fartygets besättning såg till att passagerarna som skulle av på Åland, verkligen kom av, och att nya påstigande kom ombord. Allt detta tog endast en halv timme, och fartyget lade ut för återresan.
Åter dags för ett blodsockerprov, insulin samt därefter en lättare måltid, vilken den här gången inskränktes till en ägg-och-ansjovis-smörgås plus ett glas lättöl.
Vid ankomsten till Kapellskär tog vi det lugnt och lät kön med de flesta ”rusa av sig”. När jag så trodde att jag inte hade någon bakom mig satte jag igång. Jag hade ju inte ”fått jäklas” med någon enda person på hela tiden, så när jag kom fram till de två besättningsmännen som stod på båda sidor om avfartsporten och önskade folk välkomna åter, så stannade jag, vände mig mot mannen till vänster eftersom han hade flest galoner på ärmen, och sa med en bister röst:
– Bäste herr amiral. Visserligen bär det mig emot, men jag måste ändå ge uttryck mitt starka missnöje över denna, vilken ni lovat skulle bli en lustresa.
De bägge männen ryggade till, och han med de många galonerna böjde sig fram och sa:
– Men va … Men vad är det då som min herre inte är tillfreds med?
Skulle just till att svara, när jag hörde honom viska till sin kompanjon: ”Han är full! Akta dig så han inte kör på dig”.
Jag fnyste till:
– Full? Jo jag tackar jag. Hörde nog vad du sa. Och jag skall be att få tala att de fattiga 24 flaskor whisky plus 13 boxar ”Sangre de Toro” som jag råkade inhandla, skall räcka en hel vecka och är enbart och allenast då för desinfektion!
– Va? ? ? Men era klagomål? Vad gäller era klagomål?
– Jo det skall jag säga er. Här har jag under veckan med stor ansträngning letat mig fram på er … er … hemsida och beställt en, vad som där kallades dagsresa och lusttur för tre personer. Jag gjorde också ett personligt tillägg, där jag gjorde tydligt och klart att min beställning endast gällde om vindstyrkan under resan var minst 17 meter per sekund och våghöjden icke understeg 3,5 meter. Och då ni förbehållslöst bekräftade att min resa var bokad, så hade ni också tagit på er ansvaret för att resan skulle bil enligt mitt önskemål. Nå, men vad fick jag uppleva? Va? En fis i öknen! Sjön slätt som ett salsgolv! Fi donc mina herrar! Bättra er, bättra er!
Nu förstod båda att jag endast skojade med dem och började gapskratta. Den mest galonerade slog mig på axeln och stönade fram mellan skratten:
– Vi ska! Vi ska! Och jag lovar ringa dej, så fort vi får ett passande väder. Jag lovar! Lycklig resa och välkommen åter … Hm, när desinfektionsmedlen är slut.
– Tack skall ni ha. Jag återkommer.