Redan medlem?
Logga in
Ur, som luftrum snärjer.
Våra ansikten gick itu. Vi närmade oss. Din mun i handen. Skäggstubb sticker som tisteln en nattfjäril, svajande puls hugger tag på en höft. Som vanedjur snor vi ihop oss, rullar svagt skiftande. Drar längs hud, ömsar liv, viker in en lem. Runt halsen ögon som snärjmåra. Väver oss in, en bindväv djupröd tunga, suckar salt. Virvlande muskelminne håller oss samman. |
Nästa text
Föregående Kozo |