Damen i leopardpäls
går på skyhöga klackar
har en liten hatt på skulten och
ett svart nät för ansiktet
Läpparna är målade
i knallrött och
hon bär handskar
mitt i sommaren

Hon hör hemma i
den stora villan på hörnet
bakom de höga häckarna
(när hon nu är där - viskar tanterna)

Där finns två barn
en pojke och en flicka
som skymtar ibland
mellan spjälorna i grinden

En gång var de utanför
på trottoaren
i smutsiga kläder och
med kissrandade ben

De sprang gråtande
efter den fina damen
och skrek mamma

Damen
vände dem ryggen
steg snabbt in i en svart bil
och försvann

Jag tyckte synd om dem
(men det var mest synd om mannen - viskade tanterna)