I novembermjuk

novemberblöta

plaskar jag

utför stigarna


Tittar knappast


Allt känns intigt


Närmar mig sjön


Då lyfts blicken

till ett Sagorike


Tjock ligger dimman

som en grårök

över uppblött nyis


Stranden bortom

finns ej längre


Allt är nyttt

och allt är möjlighet


Dold i dimman

någonstans

hörs dovt

en man som kallar

och en hund

som skallar