Föräldrar som bara ska tramsa
inför det sårbara mötet
med vänner och bekanta

så ofta tror jag

att föräldrar aldrig
riktigt växer upp
som vi andra ofta faktiskt gör

som vi stora små
deras eviga barn
ju ofta faktiskt gör

föräldrar som bara kan tramsa
inför det låtsastrevliga mötet
med vänner och bekanta
oavsett ålder

i livets alla situationer
tidpunkt och kön

lyckas föräldrar ändå bara tramsa
som eviga barn
till sina egna barn

Nu är det vi
som är våra föräldrar
och dom som har blivit
våra omöjliga barn

Hoppsan!
Min freudianska tunga slant -
visst ännu en gång

För vem är vuxen
och vem är ett barn
medans man ännu
har några föräldrar
kvar?