Om dom bara visste
att han inte kunde hålla sig
tillbaka

Att så fort... han greppat pennan
om bara något
då funnits i handen
så skulle han även....

Om dom bara visste
att han inte kunde hålla sig
tillbaka
ifrån allt det vita

Att det måste bli nått mera
bara alltför retsamt
alltför skönt
så himmelsk melankoliskt
med ett orört papper

För såna outblommade morgondrömmare
som dessa ögon
som denna människans själ

Om dom bara visste
att dessa frön
skulle grönska och gro
även på pappret
i en och annan form
i någon slags riktning

i handen av lyrik
i sin drömbok och sin dagbok
med pennan - det elfte fingret
blir det snart nog en bild
med blyertsstreck

Kanske för ögat
Kanske för örat
Kanske för tungan

Men alltid för hjärtat

Om dom bara visste
att så fort
något fallit
i hans hand

Så skulle drömmen
vandra fram på ett papper

Då skulle en sång
i form av text och bild
blomma ut

ur handens grepp