När jag var yngre, ägde jag ett dragspel och spelade på detta... En dragspelslåt inspirerade mig till nostalgipoesi om ensamhet och om längtan... när Våren, Värmen och Ljuset nalkas åter...
Luna... Lanterna...~~*~~
Står Du ensam på strandbryggan Känner Du som Mig nu... bara svart drivtång
Ser Du djupt ner i vattnet önskar Du att Du såg en annan att det vore vi två... denna underbart strålande kväll...
Vi kunde segla till timmerhyddan... plöja över marelden som glöder silver När jag ser in i Dina blåa ögon som tänts utav gnistrande stjärnor... Tack... för Din längtan som fanns...
I stugan brinner stockelden att vi en gång når himlen Du har sått branden i mitt hjärta men blossar upp till en glödgad mila Nu finns ingen tid för vila
Så svävar vi på etervågor bort mot drömda planeter där spirade våra änglabarn o Hjärtats milda sken som gryr uti Kosmos o lyser oss när kvällen är sen
Ser Du då min lanterna
~~*~~
© Bo Himmelsbåge
Bunden vers
(Rim)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 710 gånger och applåderad av 18 personer Publicerad 2017-03-13 00:00
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |