i avsaknad av ord
omslöts mitt inre av bilder
litte luddiga, suddiga
i ett flöde som förväntades att stiga
hamnade känslor under ebb och flod
gav plats för små, små tankar,
intet ont ord om dem,

A kom först och Ö kom sist
de bands samman 
gav mig mening

de gav mig tröst, jag fick napp
jag höjde min ribba för egen hand
under himmelskt klarhet
likt ett barn som hör på sagor
sökte jag efter den röda tråden

min plattform var liten men lämplig
så jag tog till mitt sista vapen...

pålitlig som aldrig förr
gav den mig min seger,
inte för stor i orden
men den kantar alltjämt min väg
och löste ord från bojor