Minns du morgonen 
då våra själar möttes?

Jag trodde först att allt var dikt, 
fick nypa mig,
fick nypa dig  i armen ... 

Vi var där, 
vi  var verklighet. 

Vi var värme, 
vi  var famn. 

Vi skapade hoppets, 
glädjens poesi. 

Det var då, 
ett ögonblick i tiden,
den som har sin gång.  

Nu skriver jag saknad, 
vad skriver du?