Som ett eko -
reflektioner av varandra

Fallande framåt
över golvet
över jorden

Det exakta sättet
kroppens ställning
livets vändning
just som det händer
som han har fallit

På exakt samma sätt
så ligger hon ner

Halvt krampaktigt
Halvt änglalikt

I någon slags förstelnad
fosterställning
eller ett trillande danssteg
över en scen
ändå något så konstnärligt
förfärligt
att beskåda
att säga
precis vad det är

Som en fjäril
insydd i sängarnas kläder
en änglaskepnad
dansad i dammet på golvet
genom vecken på lakan
som ännu inte öppnat
ryggens famn
mot himlaljuset

Som inte hunnit
inte kunde vetat
fått och lovat
att lirka ut
sina mumifierade vingar

Skapa stormar
i och ut ur tiden
famna världen
forma livet
med sina änglavingar

I en sån precis gestalt
av den andra
i spegeln
från himmeln och jorden
tillbaka
till underjorden
melankoliskt dom båda tronar
mot sitt eviga fall

Med sin ständiga längtan
på att få flyga
eller falla

Uppåt och ner

Just som han har fallit
på exakt samma sätt
som hon ligger ner
utan att ha fallit
men ändå fallit mera
rätt igenom jorden

Nerför tusentals himlar
som ingen kan se

Varje steg
blir till ett ännu större fall
allt längre ner
nu ligger han där
som hon ligger där nere
reflektioner av varandras liv
viskande med varandras öden
som dom ekar
fram och tillbaka
ett hjärtas morsesignaler
det som svarar
i en underjordisk
kvicksilverspegel

En dubbel himmel
en dubbel jord
vänder sig om
börjar om
som i ett timglas
med kvicksilvertårar
och dom vet inte
vad som är början och slutet
på denna sagan
vars dagarna börjar
och livet tar slut

Så ligger dom där
båda två
i delad ensamhet
mera avskiljt tillsammans
den ena beredd
att krypa upp
ännu högre
den andra
med drömmande vingar
redo att falla
ännu längre
ner

Kan inte dom båda
kravla sig uppåt
ännu högre
stödja varandra?

Men utan vingar?
Fötter av bly och betong
i kvicksilversanden
sjunker faller ner
mot underjordens himmel

och i fallet
händer nått

som ingen vet