Du dyker upp bland skuggorna, som ett mörkare mörker; en vän från förr.
Det är något som händer inombords, jag nollställs och sänds tillbaka in i en värld av flera världar. Sökandet efter den riktiga världen inleds och jag bläddrar mellan världarnas lager genom att riva, rispa och blinka:
Svart > vitt > svart > vitt > svart > vitt
För ett ögonblick är allt i färg, jag är ensam och jag kände likadant första gången jag cyklade utan stödhjul. Min kompis pappa hade skruvat bort dom och sprang och höll i mig medan jag fick fart och plötsligt cyklade jag själv. Ögonblicket tar slut sedan faller sidan igen och jag är på nästa lager:
Svart > vitt > svart > vitt > svart > vitt > svart