genom dimman av tankar

döljer vi det sanna uttalandet

drunkna i heta kyssar

och en tät slingrande bön som befriat

från varsina utlämnande öar

dyker vi ned för djupa omfamningar

så vi kan trösta oss 

på nätterna

saknad förökar sig skyndsamt i mörkret 

undrar om sängkammaren kan tala

det enda vi får behållas

är varandras kärna ...