Jag bär ditt minne i en sliten systemkasse

en kasse som skramlar om framtida slagsmål.

Du var spriten, jag det man blandade ut den med;

alltid nummer två - ingen styrka, bara sötsliskig läsk.

Men nu är det jag som har pavan med Laphroaig

det är jag som bestämmer över hur/om den skall blandas.

Du sitter nedsjunken i soffan, med en ispåse på din fläskläpp

och drömmer om dagar då jag fogade mig.