Vila i frid käraste, gudfar.
Du var en god människa på denna jord, det är kanske därför gud valde att ta hem dig tidigt. En pastor, en far, en god medmänniska och en hederlig man av principer. Du drack aldrig alkohol, du rökte inte cigaretter ändå var ditt liv kort på 59 år. En vis man med kloka ord som oftast inte nådde fram till dessa unga öron. Det var många gånger jag tog dig förgivet och nästan aldrig hälsa på. Så många minnen som kunde skapas, så många stunder som gick till spillo. Jag kom inte till din födelsedag då du frågade efter mig, jag prioriterade annat medan du försökte bara att få ihop familjen och släkten. Men lyckades aldrig tills din egen begravning då alla var där, familj, vänner och folket från kyrkan. Jag har minnen från förr av dig, din goda mat, dina dåliga skämt som alltid fick oss ändå att skratta.

Du kämpade i sjukhuset i två dagar det gick så snabbt att det kom som en chock. Jag fanns där vid din sida då du inte var medveten men fortfarande vid liv. Alla människor grät och bad en bön om att du skulle överleva. Men du gick bort den 18/3, det var så overklig när beskedet kom fram. Det fanns inget mer att göra, kampen om att få hem dig var borta. Du försvann i ditt koma, det fick alla att brista i tårar. Du lämna efter dig din fru som är min faster, dina barn som är mina kusiner. Vi har starka band till varandra tack vare ditt engagemang att hålla ihop oss.

Du blev begravd den 31/3 många människor var närvarande för att se din kista som hissades ner i din grav. Det var tungt i luften, en gråvit himmel med några fallande regndroppar. Bara ledsna ansikten helt knäpptysta och bara fåglar som gav ifrån sig kvitter. Vi förlorade en viktig människa som togs ur våra liv. Som påverkade de liv vi lever idag. Vi kommer sakna dig innerligt mycket käraste Jose, jag vet att du har en fin plats bland änglarna där uppe i himmelen. Vila i frid nu, låt din själ finna ro. Du kommer alltid bli omtalad och finnas i alla våra minnen.