Ibland känns det som att fördomar saknar ett slut
hinner inte prata ut innan jag blir målad i deras färg
jag kan drunkna i deras lögner som inte definierar mig

Men nu…
har jag tröttnat på att övertyga vem jag är för andra
jag har tröttnat på att känna den smärtan när ingen vill lyssna
det blir alltför många sömlösa nätter jag tampas med mina tankar

Med tiden har jag börjat inse att människor kan vara så egocentriska
så ovilliga att kompromissa

Jag vill inte vädja längre om förståelse
orkar inte överröstas med åsikter som tär på själen…

Jag går min egna väg nu
lämnar ett osunt liv bakom mig
för att upptäcka en bättre plats
där jag finner min inre frid