Jag tog fram ett fint glas fyllde det med is och bourbon sippra i den tysta tillvaron, idag har det varit vindstilla och inga nordiska vindar. Även om kylan sjunker ner från norr är mitt hjärta redan fruset. Vad som kunde blivit en upptäcktsresa blev en kortvarig upplevelse. Innehållsrikt, genuint och full av potential så kändes det från start. Men den dagen fjärilarna befriades från magen så slocknade stjärnorna på natthimmeln. Nu är jag återigen med mina egna tankar utan ditt sällskap.

Jag låter ruset strömma i mina ådror söker efter berusningen som bedövar alla mina frågor som kvarstår i din frånvaro. Nu dricker jag som den sista dagen vi växla ord med varandra och låter mitt omdöme påverkas. Jag är en sådan person som låter skenet bedra när det inte känns bra. Sluter mig i mitt skal och förändrar attityden som att inget av det som hänt berörs jag av.

Känns det bra nu när du ser mig förfalla som ett gammalt hus…
är det bra nu när allt avslutades så infekterat som ett obehandlat sår…
känns det bra nu för dig när du ser mig dyster i gråa kläder…

Man kan inte få nog av de hjärtslagen som pulsera värmen i kroppen. Minns du första gången vi åt på Helenes Krog i st. eriksgatan, hur vi sökte en nattklubb i hela Stockholm men sluta upp i en bar vid Rådmansgatan. Även om du glömt bort hur vi dansade när vi laga mat till musiken, eller tog långa promenader. Jag låter mig treva i samma spår alltför många gånger och vi alla bär på bagage från en annan tid, men trots det såg jag förbi dina brister och önskade att du kunde se förbi mina. Men jag antar att alla inte ser allt från samma perspektiv.

De alla gångerna jag körde dig till U-a för du inte skulle resa själv den långa vägen hem. Så mycket mer jag förtjänade än det jag fick av dig. Ditt sätt att ge falska förhoppningar men fick mig att kännas som en station du vilade på tills du hoppa på nästa tåg.

Känns det bra när du lever ett chimärliv på antidepressiv?
känner du lyckan du sprider likt en sjukdom du lider?
känns det bra nu när du utnyttjat färdigt?

Nu slår vindarna på mitt fönster och glaset står tomt, det blir det sista jag skriver i vårat kapitel när vi ändå inte stod på samma sidan i berättelsen. Lycka till varthän livet tar dig.