Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
”Herr prosten talte: "Döbeln är en hedning, Förtappad är han evigt, om han dör”.


Som Döbeln vid Jutas

 

Dikten här är existentiell
och för många kanske speciell,
då det är en fundering varför
man över huvud taget dör?

När som livets låga blåses ut,
kommer då allt bara vara slut?
Som när Edvalls bäck den rinner
rakt ut i havet och försvinner?

Likt Tomten uti Rydbergs dikt
står jag nu inför en svår konflikt,
där jag nog frågan låter bero,
då jag ej förmår mig kunna tro.


Bunden vers (Rim) av Carl O Andersson
Läst 192 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-04-02 13:53

Författaren Carl O Andersson gick bort 2017. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share

  Minkki VIP
bättre så, att låta saken, tanken bero,
man kan inte tvinga sig till tro
en i sanning ärlig tvivlare är Du

men - om vi inte nu i livet kan veta något ens om nästa sekund eller dag, hur ska vi kunna föreställa oss något
om döden? Om vi inte haft en
nära-döden-upplevelse - men inte
heller då är döden absolut eftersom
livet fortsatte? Tibetanerna talar om silvertråden som brister när själen lämnar kroppsfodralet - det är en vacker bild, tanken på den spröda tonen.
2017-04-02

  lodjuret/seglare VIP
Jag som trodde det räckte med att människa vara, för att inlemmas som individ i 'syndares' skara. Förläst sig på gräsrots nivå, bugande och bockande ta emot sin offergåva ståendes på... Läste och förundrade, kände och begrundade.
2017-04-02
  > Nästa text
< Föregående

Carl O Andersson
Carl O Andersson