Dom nattfärgade
neonfacklorna i folkhavet
reflekterade tillbaka
igenom regnbågssfärernas
såpbubblehimmel
får så många
att gråta flerfärgat
regnbågstårat
igenom den karnevaliska natten
evigt mörker
blixtrat igenom
gladat allt samman
med ännu mera ljus
från alla dessa själar
än vad någon för har sett
här på jorden
under solen

Så många här
som inte längre vet
om det är något mera
som dom firar
något riktigt stort
kanske större än livet
eller kanske precis
lika stort

Som vi själva - och varandra
tillsammans
i våran egen ensamhet
om natten
med vårat eviga avstånd
till varandra
så ensamt
tillsammans
i den neonskimrande natten
med lyktornas alla bildstråk
mörkerspeglarnas refletioner
blå och rödförskjutning
hit plus tid
mellan att komma och gå
och för evigt försvinna
fram och tillbaka
i natten

Som ur dagen
till inget alls...
eller ta plats
för mycket i allt
spridas ut
bli till ett moln
av regnbågstårar
(i stjärnestråk)
driva bort
mot evigheten
få plats i hela världen
eller vävas samman med allt

Det minsta
Evighetens förbund
det hemliga riket
om natten
hörs viskningar från dagen
som ljus i alla skymningsspåren
en sak som aldrig förr har setts
förrän nu
så avlägset litet

När så många här
snart inte längre vet
om det är något stort någonstans
som dom firar
eller om det är nödsignaler
till varandra
att fånga upp
precis
INNAN AVGRUNDEN ÄR NÅDD
gripas tag
av en annan hand
i annan famn
nå helt ända fram
till livets strand
redan innan
vi har sjunkit ner
mot världens botten
i det svarta
det neoniska havet
det strålande havet av folk
kupolerna av tårar
stjärnekatedralen

Dagarnas egna bortglömda hav
mellan mardröm och livssång
på kanten
av stranden
där alla nu står
inför natten
och vaktar och vakar

Med sin neoniska facklor
och dansar så ensamt
tillsammans

i havet