Det avgörande sker
utan vår vetskap

en moder ler
över sitt sovande
barn

inte kan det
mäta leendets
strålning

inte kan det veta
nu mogen
kvinna

att den sol
som vilar
på hennes
läppar

är en spegling
av moderns
leende

det välbefinnande
som lyser in
på hennes hjärtas
mönstertapet

via egna läppars
muskelminnen
är samma sol
som lyste in
våren -54

och dessförinnan
ända tillbaka
till den första dagens
första andetag

då jorden
som en rykande färsk
rågkaka
räcktes till en kvinna
en urmoder
som tog den
till sig
skrev ner recept
med en solstråle
kavlade ut
sin självrespekt
för att gräddas
gyllenbrun

att ges vidare
till en kvinna
till en kvinna
till en kvinna

tusen och åter
tusen år
innan uppståndelsen
ens var påtänkt

inte vet hon
att hennes leende
bär gnistor
från denna första
explosion
som ingen levande varelse
kan omvittna

och dessförinnan
när bara själva leendet
fanns

som en mening

nu glittrar
i gräset
utanför graven

där den älskade
nyvaken
nyss gick förbi

gröngräsen
har ännu inte rest sig
efter tyngden
av hans lätta steg

den vita liljan
hör fortfarande
deras sång

res dig
res dig upp
res dig