det knarrade från hennes utslitna träskor

när hon mötte vårens först prisma i sin blick

och kunde hänga sin tvätt i torkvindan igen

svalorna flög lågt, men regnet hejdade sig

och livets harpa gnolade fram skillingtryck

sorgliga och sanna, hon noterade dem luttrad

så slukade sommaren våren, glupskt och girigt

och hon haltade till brunnen för att hämta vatten

med reumatiskt krokiga fingrar fyllde hon sin hink

åskmoln och ett straffande regn vittnande om höst

hon tog sig till brunnen, hon tog sig för hjärtat

och det knarrade från hennes träskor när hon lämnade in