Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Avlägsnande

begraver alla ofödda barn
och bränner upp ett obyggt hus
försöker reda ut ett trassligt garn
och spottar ut brinnande snus

det är en konst att acceptera att låta någon gå
vill egentligen ha mera, vill ha, eller några år
allt vi skulle göra som aldrig blir av
det tänker jag förstöra, jag vill inte ha nått kvar

så jag slänger all o-odlad mat
och regisserar en oskriven pjäs
jag är allt annat än lat
när jag klipper ner högt vuxet gräs

det är en konst att acceptera att låta någon gå
vill egentligen ha mera, vill ha, eller några år
allt vi skulle göra som aldrig blir av
det tänker jag förstöra, jag vill inte ha nått kvar

jag vill inte ha nått kvar__

så jag rensar bränner spottar ut
slänger reducerar
och på nyklippt gräs ska jag gå ut
utan mina stenar

när jag begravt alla ofödda barn
när jag begravt alla ofödda barn
när jag begravt alla ofödda barn
när jag begravt dom
när jag begravt dom

det är en konst att acceptera att låta någon gå
vill egentligen ha mera, vill ha, eller några år
allt vi skulle göra som aldrig blir av
det tänker jag förstöra
jag vill inte ha nått kvar

jag vill inte ha nått kvar.




Övriga genrer (Visa/Sångtext) av symaskinstankar
Läst 274 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-04-26 13:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Hemsk text missförstå mig rätt. Gillar stenhårt. Flyter som en låttext och träffar mitt i. Alla ofödda barn får mig att tänka på abort eller missfall. Lika hemskt med båda.

Är ingen sucker för rim själv men första stycket är nog det bästa rimmande stycket jag läst här än så länge! Sorg och ändå ett garv med snuset som fastnar i halsen fort. Det är inte lätt att kombinera tragedi och komik men när det funkar är det dunder. Som i det stycket.
Fet text!
2017-04-26
  > Nästa text
< Föregående

symaskinstankar