Vi är de döda
som begraver oss själva
i de digitala fragmenten
av binära koder
som säger ja ja
och nej nej
men intet däremellan

Och i detta intet däremellan
lever vi våra skenliv

Någonstans mellan noll och ett
Inte helt noll inte helt ett

Så hör jag en flock kajors
elektrifierade läten
och björktrastarnas smatter
och inser att det finns ett annat liv

Träden utanför fönstret står i blom
och tidningsappen på mobilen
påminner mig om eländet i världen
nästan innan det blivit verklighet

Vi är de döda
som aldrig riktigt levde
förrän vi dog