Sången
första gången
hördes från balkongen.

Ett tåg
jag kommer ihåg
på gatan utanför jag såg.

Rågade
av känslor lågade
för kapitalismens plågade.

Röda
fanor glöda
Socialismen stödja.

Sen i sal
hölls där tal
som det vore val.

Vid bord
sas högtidsord
för en trogen hjord.

Ämnet tömt.
Partiet hett berömt
Folk går hem – allt är glömt.

Ja så går
livet i gamla spår,
och folket ingenting förstår.