Det skär i mitt innersta
Allt det där som jag aldrig fick
Allt det där som jag endast kunde ana, som jag såg hos andra
Det gör för ont

Frågorna snurrar i min själ,
Fortare och fortare tills tornadon ryckt upp all vett och sans
Hur kunde ni vara så som ni är?
Hur kunde ni se bort från mina anklagande tårar?
Hur är det ens MÖJLIGT att inte känna den förtvivlan min tystnad spred?

Jag såg (ser) allt som de andra fick (får)
Som de fick av sina trygga hamnar
Jag klamrade mig fast ensam, på en flotte
Ute på det vidaste av hav
Det mörkaste av hav

Sorgen över förlusten över den oförklarliga närheten
Kärleken
Mänskligheten
Som jag längtade, önskade, åtrådde, törstade efter

Det är väl en förbannad rättighet?!
Att som liten få det som alla självklart ska ha?!

Tur att jag hade min teddy som höll om mig de kallaste nätterna