Heléne befann sig på resa, du vet hon med flätor, mellan Göteborg och Stockholm, bara åt andra hållet. Efter trettiosex minuter, efter det att tåget rullat ut från Centralstationen blev det stoppsignal och efter att ha hört de vanliga kommentarerna, barnskrik och någon som undrade om det fanns perrong att tillgå för röksugna eller om de var tvungna att köa vid toan. Råkade hon höra ett ungt par yttra något, flickan kan ha varit 42 och mannen mellan 23 och katrineholm. Vad det skulle ha varit är dock svårt att veta eftersom de tala rotvälska. En dialekt som inte ens med den bästa vilja i världen skulle kunna tydas. Det verkade vara en sorts fikonspråk och Heléne blev förstås någonting mitt emellan nyfikenhet och förtvivlan, som full av känslor. Sedan fick hon höra ord på fullt begriplig men en smula grötig Malmö-itiska. 'Var det skönt för dig också?' Titeln på en bok, fick hon av en händelse reda på av en arbetskamrat en två veckor senare 12:36 på eftermiddagen.