Nattluften smekande sval runt hennes skuldror. Tystnaden närmast öronbedövande. Grusvägens sand och småsten fortfarande regnvåt. Och fyra fötter följde den sakteligen i otakt. En hand innanför jackärmen, sökandes. Fingertoppar kittlande nära. Och klockan hade ömsint slagit förbi sedan länge men träden stod kvar.  Aldrig förr hade skogen varit så enkel och så svår. Och två tungor tystades i ljudet av.