Sakta, sakta framåt de går
Tunga, tunga steg de tar
oklart om de målet når
När de långsamt bortåt går

Mörk, mörk är vägen de vandra
Svart, svart är dräkten de bär
Tillsammans går de ovetande om varandra
Marscherar likt en armé, de dödas här

Hårt, hårt straffas den som tappar takten
Exakt, exakt lika måste alla tycka
Inga avvikelser tolereras, sån är normen, det är makten
Att likformigt marschera är det samma som lycka

Normal, normal är viktigast av allt
Omgivningen, omgivningen dikterar de krav
som skapar rätt temperatur, ej för varm ej för kallt
Hur het du än är så kyls du snabbt av

Drömmar, drömmar som du bär
Formas, formas tills du helt passar in
Intill dess du blivit som alla andra är
Mörkt klädd, likformig, föjandes deras doktrin

Fånga, fånga den tid du får
Lev, lev av din egen inre kraft
Så när du slutligen med alla i ledet går
Bär på egna minnen från livet du haft

Kanske, kanske kan det slutligen bättre bli
Efter döden, efter döden är du äntligen fri