Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

MEN JAG ÄR BARA MÄNNISKA

 

Under himlavalvet

blått med sol

och gröna väggar

 

njuter jag frukost

dagens uppvaknande

stillhet i trädkronor

 

småfågelskonsert

i alla tonarter

kråkor ackompanjerar

 

veckans orosmoln

bortblåsta i ljum vind

som smeker sinnet

 

men nya står på tur

tar aldrig slut

det är väl livet

 

plikter påminner

om sin existens

kryper under skinnet

 

klandrar mig själv,

sitt ner, för helvete!

gläds åt stunden

 

för att orka orka

 

du är privilegierad

inte hemlös utan mat

bor i fredligt land

 

men jag är bara människa

 




Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 256 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2017-06-12 17:07



Bookmark and Share


  Fem hjärtan VIP
Så svårt det är att bara stanna kvar i stunden och njuta.. Ja så är det att vara människa tyvärr..
2017-06-14

    Dan Myrbeck VIP
Mycket bra och tänkvärt.
Bokmärkte precis.
2017-06-14

  Anya VIP
Tycker om den inre monologen:
"sitt ner för helvete!"
Precis så är det!!! Gäller att vara tacksam över det man har...svårt ibland. Man är inte mer än människa.
2017-06-14

  Afrikas röda blomma VIP
ögonblickets njutning i ljummen vind, sol och grönska... dras du ut från av ett logiskt maskineri, svårt att inte dras in i! - Mycket bra beskrivet!
2017-06-12

  ULJO VIP
Så bra skrivet
2017-06-12

    Taly VIP
mycket välfångat. tack!
2017-06-12

  DavidM VIP
Det där att sitta ner. Bara ta del av intrycken. Känns ibland som en konst, något att jobba på. Väl diktat.
2017-06-12

    ej medlem längre
Tänk att vi har så svårt att ta fatt i de små stunder av guldkorn och våga känna genuin glädje över att just jag är jag!

2017-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP