du slog ner som en vätebomb i mitt hjärta

exploderade fram hisnande magplask

gav hjärnan stimuli, som ett knark utan biverkningar,

klistrade skratt och kyssar på min mun

du drabbade mig som en blodpumpsjordbävning

jag var förlorad innan det ens hade börjat

du knäckte mina mentala spärrkoder

och forcerade mitt känslolivs säkerhetsdörr

du pulveriserade mig som en stångjärnshammare

strödde små flikar av min ömhet som salt i öppna sår

befriade mig från all sjövild eufori

när du döpte dig till hora mellan hennes lår