Min dotter har jag tvingat ut på gatan,

så hon kan göra skäl för all den mat

hon slukar ifrån mina silverfat.

Men arbetsskygg det är hon, den ragatan.

De kallar mig för Djävulen och Satan,

själv ser jag mig som rättvisans soldat.

Jag anser den skall svälta som är lat,

och inte fritt få stjäla liksom skatan.

Hon måste klara femtio män per vecka,

ty annars får hon inte någonting.

Jag måste ju få pengarna att räcka,

och tänka på mitt rykte häromkring.

För grannarna de skulle genast gäcka

mig om jag lättade på mitt beting.