Söndag och orden blir jord under mina naglar

sorgkanter som jag nogsamt pillar bort

Måndag och de skäller som hundar utanför

jag säger: tyst! Och de tystnar

Tisdag så fyller de ett hålrum i en staty

de viskar på spanska för statyn är från Mexiko och jag förstår ingenting

Onsdag och de simmar runt i ett kar med vatten

de blir blöta och trötta och tappar färg och jag lägger dem i press

Torsdag så hänger de som damkorn i en textil från nittonhundrasjuttiofem

de glittrar i ljuset när jag blåser bort dem

Fredag så blir de jordgubbar och lite fulla för det är visst fest

jag äter upp dem med grädde medan de sjunger en visa om grodor

som hoppar ur min mun

Lördag och jag ber dem att komma fram från sitt gömsle

ett helt fång kryper fram och var och ett bär prästkrage

Söndag igen och vi leker som vanligt

de stojar och skojar sen skriver vi en dikt