Du var så vacker,

uppklädd i en blåblodig slips

redan innan du

spräckte mig,

väckte dig,

släckte din död.

Dina kullerbyttor slog magplask

i den geggiga puppan

som närde och förtärde dig,

och du gav mig sparken

om och om igen.

Du är fortfarande grandios

varhelst du än må simma nu,

så ren och så fri

förskonad från min prövande närvaro.

Vårt avsked var vårt första möte,

smälek vid första ögonkastet,

när jag lät dig försvinna

ner i porslinsskimret

på en mörklagd offentlig toalett.