Upphöjd till grundvattennivå

slukar jag kallsup efter kallsup

av er självgoda Nådiga lunta.

Ni beslagtar mina skälvande andetag,

förminskar dem till valurnor

och bröstar upp ert förakt.

I flottigt, överviktigt valfläsk

vacklar ni som dopade ballerinor,

i jakt på Volkets aningslöshet.

Jag spyr mitt hat över era dogmer i aftonblaskan;

alltför allmängiltigt för att några skall läsa,

för renons på pattar och bantning.

Jag begriper ingenting av Allt.