Då sade "mina barn, de jag bryr mig om.
Men de som jag inte känner personligen.

-Det här handlar inte om Gud, det handlar om oss.

De "Visa, som avlyssnat, svarade då..
-Ja, och ni är Gudomliga!
-För vem?
-För oss!

Men så hördes, grannen..
-Dom är inte kloka!
-Det är Läkare...

-Varför måste dom lägga sig i!?
Hördes så en Tanke från himlavalvet.


-Är du också med!?


Ock så var de då samlat, precis som för
längesen då som tiden ännu existerade.

-Men nu får de ordna med tiden själva
för nu ska jag vila upp mig, på medicin.

-Ja, så suckade hon.

-Vem är Hon! hördes den ondas hemska röst.

-Fy, vad hemskt.

-Ja, inte är Hon en Hora, iallafall!

-Det var bara ett namn på ett konstverk.

-Ja, som de visade på 1960-talet.

(Den här flickan blev hotad av sin mamma
varje gång barnet, sa hon, om sin mamma)

-Barn, Barn.....men herregud, är ni läkare.

-Ok så, sensmoralen är nu enkel att förstå...

"Tänk på vad ni döper Era konstverk, till
för fel namn kan orsaka livslångt lidande"

På Skolan undrade kuratorn varför vi visade
ett kort på mig själv som liten, möt mig där...


(Fattas en bild på mig själv som liten fast den
fick Moderaterna i ett brev från mig år 2010)


...Dom kom aldrig.....(En hemsk musik, spelas)

-Vem vill investera i vårat område, här är vi ju.