Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Motgift mot allt som var vi

Jag är så hög att jag inte känner mina fötter och ligger som en kattunge i hans armar.

Han skrattar åt allt jag säger och säger att jag är så liten, så liten och alldeles för ung. Jag har inte ätit på ett dygn och han frågar om han ska tatuera mig.
Dansar i hans kökssoffa, säger att det hjälper! Det hjälper så länge jag dansar! Ber om ett bloss till innan han får ligga med mig.
Kan vi lyssna på Stones?
Han är så fascinerad av min kropp, av alla dess konsekvenser. Hans långa hår luktar hasch och tröst. Han sparar mina röda trosor i nattduksbordet. Han knyter sin hand kring min hals och jag slutar andas.

Han frågar om dig.
Jag har inget att säga.
Vem lämnade vem?
Det är för tidigt att avgöra.








Prosa av komigenlena
Läst 578 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-07-23 17:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

komigenlena
komigenlena