Det är ingen hemlighet 

för jag vet inte

vita gluggar, liksom grenverk

rör vid

hur nära som helst, ett öronsus 

i en dröm full av granar

och det måste inte likna någonting

för att räknas

ett dovt ljud genom kroppen

och 

jag undrar om detta är den enda tiden

jag får finnas

när den söta doften av skog

har lagt sig och jag hostar

tills jag vaknar igen

synar konturer, av något fornt

som att det vore sant

det är ingen hemlighet

och det spelar ändå ingen roll

om gluggarna är röda

för

helt nära hör jag korpen

det känns ända in

en midnattssol, som jag faktiskt 

hade glömt

det beskrivna som är verkligt

men ändå fiktion

som att tanken och hjärtat

hörde ihop

det är ingen hemlighet

för jag vet inte

kanske skulle jag bara låta det

bero