*


Som hon längtar efter att vara oberörd nu. Att bara få gå

och gå och sträcka ut i september oktober. Längs en gata,

ett vatten, genom en skog, och inte alls vara tydlig. Hon

tänker sig formen och hur tanken bär. Hon tänker sig rent

material till vingar. Du går förbi och hon ser hur du lutar

litet, men inte tillräckligt för att tippa över. Det är då det

kommer något med du och det oförberedda kursiva i en

och samma bild.