Jag vet inte ifall det är
det där pirret,
i magen, eller ifall det bara är en illusion av någonting mycket
mycket mindre.
Det enda som jag vet är att det,
utan tvekan, utan tvivel,
inte är någonting som jag tidigare inte känt.

Svaga andetag gror aktsamhet
Likt skogssvalan andas jag bara bristfälligt
Sömnen avtar, gråter alltid
säg aldrig gå, aldrig.

Den dagar långa, intensiva förvirringen
planterar oro, planterar en tankspriddhet
som värker,
en tankspriddhet som ingen nytta ger
men möjligtvis skapar ett hopplöst hopp om det som framtiden aldrig kan ge,
men jag hoppas att du vet, att;
ifall livet är svårt,
kan du, alltid, få mig