Skruva
dig ur
ditt egenkrig

innan tid
runnit ut

hjärtats
strålkastare

iakttar iskallt
ansiktets
sista skugga

någon
har tagit din plats

med den lätthet
du saknar

länge försökte du
erövra andelar

odlade
utansidan

spelade
med låtsaspjäser

ljög dig
allt djupare in

i förvirringens
mönster

där sorg
blir hat
mot den

som har det du
aldrig har haft

ryck veden
ur elden

rädda
din språkliga
heder

innan den
slutgiltigt
stelnar

fyll ögon
och mun

med klarblå himmel
öppet hav

hörselsnäckor
med vind

när du
noggrant dricker

vänskapens
läkande
mjöd